Toppryttare

När jag var 10 år gammal så fick ja min första egna ponny som ja betalade för mina egna pengar. Han var ett gotlandsruss på 8 år som i princip bara hade gått ponnytrav och endast lätt riden. Jag vela ha en travhäst, men han rörde sig inte rent! Han blev "rapporterad" så ja fick inte starta han förrens en veterinär hade kollat igenom han. Så ja tänkte...vafan skitsamma.! Jag började skola om han till ridponny men han bockade av mig 3-4 gånger per dag i 4 månader varje gång ja fattade galopp. Tillslut så hittade vi en kiropraktiker som vi tog ut, han fixade SI leden på han och efter 2 veckor kunde han galoppera och visade noll tendenser till att bocka. Jag började träna han för tränare och det gick bra. Vi började tävla miniklubb och det funka, efter 3 år startade vi våra första lokala LDer. jag missade sista hindret i båda klasserna. Tävlingen efter så dubbelnollade vi, tävlingarna tog slut och de nya året tog fart. Vi fortsatte nolla och i mitten på sommaren startade vi LA. Han var BRA, så ja och mamma fick en spontan idé om att åka på Norrlandsmästerskapet. När vi hade hoppat första LCn och vart 5a av alla så kom de fram en kvinna och sa "Är inte de där en travponny? Vad gör han här?" 

Hur kul var de då? Inte alls så kul, men jag sopade av mig det och gick in i LB och kvalade darbyt. Hela helgen flöt på bra, jag hade lite pet i LA'erna men på Darbyfinalen så går ja in och är felfri tills näst sista. Så en bom ner, vilket gav mig en seger i kat B och en 2a plats bland ALLA. Jag var sjukt glad, dock gick veterinärerna in och gjorde dopingkoll mellan den och Norrlands mästerskapsfinalen vilket dom inte fick...menmen! Ja flög av på 5an. Men den helgen var GRYM! Och ponnymorsorna sura...han var ju "BARA" en travponny! Han var EN på miljonen! Det finns , två typer av Russ, den sura/tjuriga som bara är "grisiga" och den andra som har ett hjärta av GULD!