Toppryttare

När jag var liten eller ja iaf 13 (2011) så var jag tillsammans med en kille. Jag var bombsäker på att jag var kär, att se han och höra hans röst...det fanns inget bättre. Men så en dag så ringde min kompis och sa "kom hit du måste träffa min kille" och jag åkte. Jag tyckte att han var bekant men jag tänkte inte mer på de utan pratade väl en stund med dom innan jag gick vidare. Jag var fortfarande tillsammans med min kille och tänkte att detta är bra. Men så en dag så hände det som inte fick hända! En stor del av mig dog samtidigt som min ponny gjorde det. Jag blev deppig och min kille fixade inte det så det tog slut först en gång sen blev vi väl av och på tills augusti då det tog slut helt! Under den tiden vi faktiskt var tsm så träffade jag min vän och hennes kille en gång till i någon timme denna gång, han var snygg och schyst. Vi blev vänner och efter de så la jag till han på Facebook. Jag bestämde mig för att ta ett år off från kärleken. Jag pratade med folk men visst jag gick väl ingen nära, hade kanske 1 eller 2 nätförhållanden. Men så kom den dagen, 19 Maj 2012. Jag och min kompis stod och pratade om livet när hon säger "jag och min kille har gjort slut". Jag vart totalt paff och i fortsatte väl prata lite om varför och så..men hennes historia lät lite väl konstig så jag bestämde mig för att kontakta hennes ex för att höra vad som var sant. Sagt och gjort, så fort jag kom hem så satte jag mig vid Facebook och letade. Jag hittade han och bad om hans nummer för jag tyckte de kändes bättre att prata via telen. 3 timmar senare får jag hans nummer och vi pratar ca 10 timmar i sträck. Tro det eller ej men så fortsatte det, vi pratade ca 5 - 10 timmar varje dag från maj tills augusti då säger han dom orden jag aldrig ville höra från han..."jag har skaffat tjej"! Det var bara skratta och se glad ut. Vi försökte hålla uppe kontakten men hans tjej blev grinig så vi slutade prata i november 2012. tidigare i oktober 2012 så bestämde jag mig för att jag inte kunde dalta efter han hela livet så jag skaffade mig en kille. Jag var aldrig direkt kär under det förhållandet utan kände mig mest utnyttjad och deppig! Det slutade med att även vi fick en av och på period mellan maj - juli 2013 sen tog de slut! Jag började dejta 2 stycken mellan juli och augusti men där tog det stopp. Jag träffade den som jag trodde jag skulle få vara med resten av mitt liv. Vi träffades väl av en spontan händelse och beslöt oss senare för att börja dejta, men jag skulle ju flytta. Vi löste dom problemen men ju längre in i förhållandet i kom desto mer började jag oroa mig, jag oroade mig för allt eftersom jag visste en hel del saker. I oktober flyttade jag hem igen då mitt psyke och fysiska hade krängt till ordentligt. Denna gång trodde ja på allvar att jag var kär så vi förlovade oss, men det blev aldrig riktigt rätt ställt. Från och med början på nov 2013 började jag misstänka att de skulle ta slut, det tog slut i december samma år. När jag misstänkte att jag skulle bli ensam så kände jag mig ledsen och hörde av mig till min kompis ex som hade blivit min lover boy. Jag skrev hej och han svarade, jag blev rädd att han skulle sluta skriva om jag skrev vem jag var så jag vågade inte svara men 2 dagar senare kom ett "hallå." Jag kände hur det sög till i magen och jag började skriva. Jag släppte ur ett helt år med skit från den 28 nov - 2 dec. Det var dagen det tog slut mellan mig och min kille så jag behövde min vän där! Han klev av bussen den 3 dec och jag sprang in i hans famn och började nästan gråta. När vi kom hem till mig så började vi prata och vi har inte slutat sen dess. Jag hade tydligen känt denna underbara människa sedan 2010, alltså långt innan min vän vart tsm med han och vi har alltid även när dom var tsm kunnat prata om allt. Det har alltid vart våran grej och nu sen 2014 är han min och jag skulle kunna önska mitt liv för att han är den sista pojken jag kommer vara tillsammans med. Vi har gått förbi alla faser ett förhållande kan ha och vi har bara kärlek kvar. Jag hoppas att detta är kärlek för annars kommer jag bli galen.