Shit asså
Det sker otroligt mycket nu. Jag har under en längre tid vart deprimerad och haft hyfsat svåra agressionsproblem har även persolighetsklyvningar och ev ADHD som har tagit över mitt liv under senaste. Jag har bättre och sämre dagar. Vissa dagar vill jag inte alls upp ur sängen och andra kan jag rädda världen. Ska jag vara ärlig så har väl hästarna inte gett mig så mycket glädje som dom brukade förut och jag blir aldrig så glad som jag en gång varit. Det finns folk runt mig som har har önskat och vissa som fortfarande önskar att jag försvann eller rentav önskar livet ur mig. Men det kommer inte att hända. Under senaste vecka har jag sett min pojkvän och min mamma sitta med telefonen framför dem och diskutera om dom ska ringa psyket. Och mamma ringda PBU senare.
Jag har otroligt dåligt samvete för en sak som hände bara i helgen, jag låg i sängen och helt plötsligt började jag gråta och jag grät oavbrutet 1 en timma tills mamma kom upp sen klarnade jag till och kollade med tårade ögon på min kille och sa "snälla älskling, kan du göra slut på mitt lidande? Det är de enda jag er om!" Det är inte meningen att jag som är 16 ska be min pojkvän döda mig! Det är vansinnigt och jag skäms. Jag önskar ja hade mer hjälp än jag har med detta är iaf en början!!!
Just nu känner jag mig otrligt pigg men vad bjuder morgondagen på?
